|
Gåssjö
|
|
Området tillhör Jämtlands läns allra sydöstliga del
och Härjedalens kommun men landskapet Hälsingland.
Gåssjö by är belägen ca 2 mil sydost om Ytterhogdal.
De närmaste byarna är Tevansjö i Hälsingland och
Fåssjödal i Härjedalen |
| |
|
Till skillnad från Jämtland och Härjedalen var
Ytterhogdal svenskt även före freden 1645. Vid
den tiden var finnar välkomna att slå sig ner
och odla i Sverige.
På 1600-talet förekom en viss kolonisation i
Ytterhogdalstrakten. Till exempel Björnbergs,
Gåssjö och Huskölens byar har tillkommit genom
sådan kolonisation.
Cirka 1620 slog sig savolaxaren Per Mattson med
familj ner på den plats som kom att bli Gåssjö
by i
Ytterhogdals socken.
Ingen i grannskapet kände till finnfolkets
vistelse i trakten. Länge levde man ostörda.
Först efter sju år upptäcktes nybygget av
Fåssjöbor, som var sysselsatta med
myrslåttern vid Svartsjön. De fick se en kvinna
med en svart ko, som försökte gömma sig i
skogen. Slåtterkarlarna följde efter henne och
fann bosättningen i Gåssjö.
|
| |
|
I texten till den geometriska avritningen från
1755beskrivs hur Gåssjö befolkades under Gustav
II Adolfs regeringstid mellan 1611 -1632. En
personvid namn Per Mattson ska ha flyttat till
Gåssjö (nuvarande Hemigårn) från Savolax i
Finland i början av 1600-talet. Han är alltså
Gåssjöbornas stamfader. Första gången Gåssjö
omnämns i skriftliga handlingar var 1624 och
1636 utfärdades ett s.k. ”råbrev”. Matts
Persson, som är den fjärde generationen
inedstigande led, köpte 1707 Gåssjötorpet av sin
farbroder. På 1860-talet hade Gåssjö expanderat
tilltre hemman med fyra gårdar och några torp,
Hemigården, ”Västigåln”, Nygården och ”Ystegåln”.
|
|
|
|
Vid mitten av 1800-talet levde Gåssjöborna som
självägande jord- och skogsägare men efter 1854
började laga skifte att genomföras i byn och
skogen blev mer intressant. Bit för bit ”köpte”
skogsbolaget Marma Långrör Gåssjöbornas gamla
ägor. I början av 1900-talet kom kolare från
framförallt Värmland till byn och kolarbostäder
byggdes på många ställen i skogen. En tjärdal
fanns också i byn och vid Kvistabäcken anlades
en flottningsled för det timmer som skulle till
sågverken.
|
| |
|
Skolan byggdes 1919 och år 1931 bodde 101
personer i byn. En del av byborna arbetade i
skogen på vintern och var jordbrukare på
sommaren. Boskapsskötsel har i alla tider varit
en viktig försörjning för Gåssjöborna. Som mest
har det funnits 9 gårdar i byn. Alla dessa finns
idag kvar utom Bolagsgården
|
| |
De gamla stigarna
Under hösten 1996 påbörjades röjning och
uppmärkning av de gamla stigarna som är
markerade pålagaskifteskartan.
|
| |
|
|
| |
|
Alla stigarna har haft sin utgångspunkt i Gåssjö
by. De gamla stigarna är vackra att gå för en
besökare av byn Gåssjö. Efter stigen mot
Fåssjödal som är den gamla ”Kyrkstigen”, som
startar vid Västergården, finns fler företeelser
som bör visas upp. Stigen går på den gamla
fägatan från inägorna till skogsbete. Sedan
passerar stigen Kråkmyren med myrodling och
myrtag, Västerrönningen och Ala Nylandet.
Fortsätter man sedan stigen kommer man till
svedjor och det fina området nedanför
Hinnriksberget.
|
| |
|
Stigen mot Gåssjö-Långsjövallen har också objekt
att visa upp, även den utgår från Västergården.
Vid stigens början finns Lill Gomse med
myrodling, slåttermarker samt linrötningsdammen.
Efter detta område finns Stor Gomsemyren och
Kuntmyren som båda varit slåttermarker. Sedan
leder stigen in i Poranområdet för att avlösas
av Paniasvedjorna, detta svedjeområde är ett
måste vid ett besök i Gåssjö. Stigen fortsätter
till fäbodvallen och Råmyra
|
|
|
|
Skogsfinnar
Den finska svedjebrukarkolonisationen började
först i mellansverige i slutet av 1500-talet. Den
spred sig sedan till de Värmländska skogarna, till
det inre av Dalarna och även till Norrland. Dessa
finnar kom främst från Savolaxområdet och de tog med
sig sina seder och bruk. Nybyggarna ville bosätta
sig i skogsrika trakter där de kunde tillämpa sina
speciella brukningsmetoder - svedjebruket. Den
skogsfinska kulturens speciella brukningsmetod kan
upplevas på ett fint sätt i Gåssjöskogarna. Några få
områden som innehåller svedjemiljöer finns
fortfarande kvar. En svedja som inte blivit utsatt
för maskinelltskogsbruk är mycket ovanlig i Sverige.
De få som finns kvar måste därför sparas. |
| |
|
 |
| |
| Förutom att svedja skogen förde dessa
skogsfinnar med sig många andra kulturellt betingade
företeelser. De hade bl a speciella sätt att bygga
hus. En slags timmerbyggnad kallades för ”rökstuga”
eller ”pörte”. Stugan hade en stor stenugn utan
skorsten men med röklucka i taket |
| |
|
 |
| |
Topografi och naturförhållanden
Byn Gåssjö ligger på en höjd och en sluttning
mot sydost. I området finns otaliga myrar, små sjöar
och tjärnar. Terrängen är kuperad med några mindre
berg och området är rikt på barrskog. Byns närområde
består av våtmarker som innehåller mycket lövskog.
En stor del av detta område var tidigare
slåttermarker och är alltså mer öppet. Runt
bebyggelsen är fortfarande delar av det äldre
odlingslandskapet hävdat. Mellan sjön Bergasen och
Hänasomyren finns vackra tallhedar med stora grova
tallar. Strax nedanför Hinnriksberget, m.fl.
områden, är mycket gammal skog bevarad |
| |
Historisk tillbakablick
Hogdalsområdet har under många århundraden varit
gränstrakt mellan Sverige och Norge. Området har
varit befolkat minst tusen år och påverkan från både
Norge och Hälsingland går att härleda. En sägen
berättar att Hälsingland kristnades av S:t Staffan
på1100-talet och att det under samma tid skulle ha
funnits ett kapell i byn Fåssjö. När ”digerdöden”
drabbade denna bygd ca 1350 kom trakten till stor
del att ödeläggas och kyrkan fick förfalla!
Ytterhogdals socken ska tre byar direkt ha
sittupphov genom den skogsfinska invandringen i
slutet av 1500-talet och början av 1600-talet. Det
är byarna Huskölen, Björnberg och Gåssjö. Innan
Gåssjö befolkades av svedjefinnarna skallområdet ha
nyttjats av först Ljusdalsbönderna som långfäbodar
och sedan (1500-talet) av Fåssjödalsbönderna som
slåttermarker. En muntlig tradition berättar att när
Fåssjödalsborna var på utmarksslåtterfick de syn på
en kvinna med en svart ko. Kvinnan med sin ko gav
sedan namn åt Svartsjön. Detta skulle ha varit det
första mötet mellanskogsfinnarna och Fåssjödalsborna. |
|
Om byn