|
Råmyra
|
|
|
| |
Varför kom de?
Under slutet av 1500- talet och början av
1600-talet sökte sig många finnar över till
den svenska sidan kungariket Sverige.
Ständiga krig mot Ryssland, inbördeskrig,
missväxt och sjukdomar hade tvingat det
finska folket på knä. I de mera tätbefolkade
områdena rådde även brist på odlingsmark.
Gustav Vasa och hans son Karl IX uppmuntrade
nyodling i Sverige. Finnarna lockades hit
med år av skattefrihet och nästan obegränsad
tillgång på svedjemarker.
|
|
|
Varifrån kom de?
De flesta som kom var ”purfinnar” från de
inre delarna av Finland. Det gamla
Rautalampi-området i norra Tavastland-
Savolax var mångas hembygd.
|
| |
Hur kom de hit?
Under stränga vintrar åkte man med häst och
släde över Bottenhavets isar. Det visar
bl.a. illustrationerna på Olaus Magnus
”Charta Marina” från 1539.
En livlig handel rådde mellan Sverige
och Finland. Härnösand, grundad år
1585, var en viktig handelsplats. Hit kunde
man ganska lätt ta sig med båt.
|
| |
Vad levde de av?
De finska nybyggarna levde på svedjebruk och
boskapsskötsel. Fiske och jakt var också
viktigt. Efterhand bröt man också åker i
torpets närhet.
|
| |
Svedjebruket
Kunskapen att förvandla skogsmarken till
givande skördar genom svedjande var grunden
för finnarnas nybyggarliv. En särskild
sorts råg användes.
Det var en lång process mellan de första
yxhuggen på den blivande svedjan och fram
till skörden. Första året höggs träden och
fick torka. Andra året brändes svedjan och
svedjeråg såddes i askan. Tredje året
skördades rågen i augusti-september.
Svedjerågen bildar tuvor med långa styva
strån. Axen är långa med små korn. Genom
tovbildning måste den sås mycket glest. ”Ett
korn under näverskon”.
Rågen kunde ge mycket rik skörd, ofta 10
till 20 gånger utsädesmängden. Svedjan kunde
användas ett par gånger till rågsådd. Sedan
lämnades den till betet för kreaturen.
Ofta såddes även rovor vid den första
rågsådden. Dessa kunde då skördas redan
första hösten.
Rovorna användes i hushållet.
Potatis var inte införd vid denna
tid.
|
| |
Kreaturen
Finnarna hade ofta många kreatur, som
vallades i skogarna. Smör var den viktigaste
produkten och kunde användas att handla med.
En stor del av finnens arbetsår gick åt till
att skaffa foder, bra slåttermyrar var
mycket värdefulla.
|
| |
Fisk och jakt
Fisket kunde ge ett bra tillskott i maten.
Man fiskade i ”not och nät” och hade också
fasta fiskeanordningar i vattendragen.
Torkad gädda handlade man med.
Skogsfågel var nog det vanligaste bytet.
Älgen var ovanlig, men jagades. Älgskinnen
såldes. Man jagade över,
stora områden, ofta inne på böndernas
skogar, vilket sågs med oblida ögon.
|
| |
|
Finnpörtet i Råmyra är den enda bevarade byggnaden i
sitt slag i Norden |
| |
|
 |
| |
Till skillnad från Jämtland och Härjedalen
var Ytterhogdal svenskt även före freden
1645. Vid den tiden var finnar välkomna att
slå sig ner och odla i Sverige.
På 1600-talet förekom en viss kolonisation i
Ytterhogdalstrakten. Till exempel
Björnbergs, Gåssjö och Huskölens byar har
tillkommit genom sådan kolonisation.
Cirka 1620 slog sig savolaxaren Per Mattson
med familj ner på den plats som kom att bli
Gåssjö by
i Ytterhogdals socken.
Ingen i grannskapet kände till finnfolkets
vistelse i trakten. Länge levde man ostörda.
Först efter sju år upptäcktes nybygget av
Fåssjöbor, som var sysselsatta med
myrslåttern vid Svartsjön. De fick se en
kvinna med en svart ko, som försökte gömma
sig i skogen. Slåtterkarlarna följde efter
henne och fann bosättningen i Gåssjö.
|
| |
Om byn